I samma veva som Markus rullade iväg med motorcykeln tidigare idag, så slog det mig att han kommer vara borta hela helgen och jag blev sådär löjligt ledsen då.
Ärligt talat, så tror jag inte att vi har varit ifrån varandra en hel helg någonsin. Någon natt hit och dit, javisst, men inte två nätter.
Jag avskyr verkligen att sova ensam. Vaknar jag nattetid, så vill jag veta att Markus ligger där bredvid mig. Drömmer jag någon mardröm, så vill jag kunna krypa in i hans trygga famn.
Det här att vara gräsänka, det är verkligen inte min grej.
 
Som tur är så blir jag inte ensam hela helgen. Imorrn kommer nämligen underbara Zara hit. Vi ska äta och dricka gott och sedan göra stan osäker. Längtar!
 
Men i väntan på morgondagen så sitter jag här i soffan med ett glas rosévin som Markus sa var VERKLIGEN SKITGOTT!!
Jäklarns så han ljög för mig. Så jäkla gott var det inte, så här sitter jag och typ pinar i mig, för jag har ju köpt det jäkla vinet nu.
 
 
Att det ska ta sådan tid att få ungen att somna!
I princip varenda kväll kämpar vi i 20-40 minuter, ibland mer.
Han sätter sig upp, ska ha en ny napp, sätter sig upp, ska ha en ny napp, skrattar, snurrar runt, pillar på allt som går att pilla på.
Det gör oss galna!
Tålamodet prövas verkligen och man känner ibland hur man verkligen inte orkar, men man måste ju! Lämnar man rummet innan han somnat, så börjar han gråta och klättrar ner för sängen och ska gå efter.

Han sover oftast bara runt timmen efter lunch, så kan ju inte påstå att han sover för mycket dagtid och ha honom uppe längre är jag inte så sugen på. Att lägga sig kl. 19 tycker jag är en bra tid för honom!

 

Av ren nyfikenhet;
Hur mycket sover era barn om dagarna? Och när lägger ni dom kvällstid?

 

 

Älskade unge, du driver verkligen din mor och far till vansinne emellanåt!

 
Är hemma denna vecka från praktiken då halsen fortfarande strular. Det går verkligen upp och ner hur ont det gör. Inatt vaknade jag av att jag hade så ont så tårarna nästan föll när jag försökte svälja, och när jag vaknade så var den värsta smärtan borta. Konstigt det där, och man undrar ju hur länge jag får dras med det här..
Men jag är ju inte sängliggande, även om jag känner mig förstörd stundvis, och jag blir fruktansvärt rastlös av att bara sitta hemma, så på förmiddagen åkte jag och mamma till Plantagen och införskaffade blommor till våra balkonger och se så tjusigt det blev! Hos mig då alltså! 
 
 
In på Ingelsta sen, ta en lyxfrulle på Espresso house,  för att sedan strosa runt i jakten på examenspresent till en viss dam, handväska till mig och shorts till barnet.
Och allt var ju lättare sagt än gjort. 
Gav upp och åkte ner på stan istället och där fann jag det jag ville ha!
Någon bild på presenten får ni icke se dock. Damen i fråga läser ju här! ;)
 
 
Vill dock försöka hitta mer shorts till barnet, men det är ju slut på storlekar tamejfan överallt!
Och som den snåla kvinnan jag är, så vill jag inte betala för mycket för "dagiskläder".
Men förhoppningsvis så inkommer det mer snart till butikerna.
Hittade även en tshirt/tunika åt mig själv på H&M! Håll nu tummen och tån att den håller sig i form!
 
 
Har ni förresten fikat på Espresso house någongång? Älskar texten på sockerpaketen!