Igår bestämde vi oss för att ta en roadtrip. Vi hade först ingen egentlig slutstation, utan vi ville bara komma iväg lite.
Längs med vägen bestämmer vi oss för att försöka hitta något som kallas för "Lyckliga Gatan".
Efter en del googlande hittade vi äntligen information om hur man hittar byn, så vi tar riktning dit.
 
Ungefär en mil in i skogen är det första man möts av en nerlagd fabrik, en spikfabrik.
Vi hade hört att den vart nerlagd länge, men så var inte fallet. Efter att ha googlat en del så fick vi fram att den la ner förra året. Det fanns en kuslig känsla över hela fabriken. Böcker, maskiner, allt stod kvar inuti och man väntade sig nästan att nån skulle sticka fram huvudet och säga hej. Som tur var så skedde inte det, för då hade jag antagligen fått en hjärtattack.
 
Vi fortsatte inåt i byn och möts av en hel del hus som var lämnade åt sitt öde. Vissa var igenbommade, vissa inte.
Såg vad som kan ha vart en skola eller en butik. Svårt att säga när husen gapar tomma, och inga skyltar finns.
Fortsatte lite ytterligare och kom till villor. Några hus är fortfarande bebodda, men de bor granne med helt ödsliga hus, vilket jag inte förstår. Hela byn har en spöklig känsla, och hur man kan välja att bo kvar där, förstår jag inte.
 
Hittade det som kallas för just "Lyckliga Gatan." Där gapar husen ännu mer tomma.
Fönster, dörrar, väggpanel, takpannor, skorstenar saknades, medan i vissa hus fanns gardiner och porslin kvar.
Vi gissade på att tjuvar hade vart där, och tagit med sig vad som saknades på husen, men efter att ha googlat en del igår kväll fick jag fram att det mesta av materialen på husens utsida har plockats bort, för att husen ska självfalla.
 
Vi var tvungna att parkera bilen och promenera för att se närmare på husen, och det var riktigt spökligt.
Byn i övrigt var knäpptyst, inte en fågel hördes, inte en vindsusning ens. Det enda man hörde var dörrar som knarrade ibland, och det gav mig kalla kårar.
 
Vi undvek att gå in i husen, dels för att jag hade rysningar över hela kroppen, men mest för att man vet inte hur pass hållbara golven/taken är. Rasrisken är nog ganska stor.
 
Varför byn gapar så tomt har jag ingen förklaring på. Det verkar ha vart som en liten Bullerby, jag får den känslan iaf. Men vad som har gjort att byn har förfallit, det vet jag faktiskt inte.
Det vore intressant att få reda på byns historia, för att få reda på vad som egentligen har hänt där.
 
 
 

6 kommentarer

Lina

17 Feb 2015 10:30

Oj vilken läskig liten by, förstår att du fick rysningar. Konstigt hur ett sånt där ställe bara kan bli obebott bara sådär...

Svar: Jaa, man är verkligen nyfiken på dess historia!
Jenny Nilsson

Tomas

19 Feb 2015 13:25

Hej!
Jag såg dina och fick en sådan lust att se byn och dess omgivning med egna ögon. Men var ligger denna öde by? har hört talas om den i flera år nu. Kan du ge någon sorts beskrivning på hur jag kan hitta dit.
Med vänlig hälsning Tomas

Svar: Hej! Det är lite klurigt att hitta beskrivning till stället. Det tog ett tag innan vi hitta! :)Väg 51, mellan Finspång och Örebro, så passerar man Hjortkvarn. Där finner du en skylt, Björnhammaren. Där åker man in och så är det ungefär en mil in i skogen.
Verkligen värt att se, men var svårt att ta sig fram med all snö! Skulle nog rekommendera ett besök när snön försvunnit!
Då skulle även jag vilja åka tillbaka!
Lycka till! :)
Jenny Nilsson

HasseR

27 Oct 2015 23:42

Lyckliga gatan .. för mig var det Ågatan även om jag var så liten krabat att jag inte kommer ihåg stället. Har aldrig besökt stället efteråt. Nu som äldre blir man intresserad av det förflutna tidiga 50-talet... ser att huset står omskött som om det väntar på att någon flyttar tillbaka. Tänkte denna sommar besöka stället med min bror som kommer ihåg tiden och också besökt (välbemött) stället ett antal år sedan. Min far som jobbat där lämnade oss i sommar så nu är min gamla mor enda kvar som kan berätta om Björnhammarhändelserna. Kanske nästa sommar är läglig för ett besök över havet till födelselandet.

Jonas Augustsson

19 Jan 2016 15:26

Jag skulle gärna vilja veta mer om vart detta ligger..

Svar: Hej! Det är lite klurigt att hitta beskrivning till stället. Det tog ett tag innan vi hitta! :)Väg 51, mellan Finspång och Örebro, så passerar man Hjortkvarn. Där finner du en skylt, Björnhammaren. Där åker man in och så är det ungefär en mil in i skogen. Verkligen värt att se, men var svårt att ta sig fram med all snö! Skulle nog rekommendera ett besök när snön försvunnit! Då skulle även jag vilja åka tillbaka! Lycka till! :)
Jenny Nilsson

Peter Rosberg

26 Mar 2016 12:24

Helt klart en läskigt deprimerande känsla av att se bilderna. Dock kanske det står kvar i Augusti med lite tur. Funderar på en resa dit då.

Kanonbra bilder vill jag med passa på att säga.

Svar: Det var lite deprimerande att gå där, och samtidigt blev man fascinerad! Tycker absolut att du ska ta en tripp dit! :)

Tack!
Jenny Nilsson

HasseR

29 Mar 2017 01:00

Talande bilder, därför återkommer jag. Tack för att jag får skriva! Kanske det känns litet spooky vad jag skriver eftersom jag är den enda som på tråden har egen anknytning hit. En o annan gen blev väl kvar på stenarna. Inte återsett trakten ännu. Nu kan man ju få se trakten från en drönares synvinkel också. Säkert kommer det att kännas spooky för mig också att gå förbi förfallande hus bara jag kommer mig dit. Troligen blev en och annan av dina gener också där Jenny och du en dag vill återse spåren. Jag kanske känner historien fladdra förbi ...

Kommentera

Publiceras ej