Ett år sen ungefär som allt gick åt helvete. Som livet kraschade totalt. Ett år av ett rent helvete ärligt talat. 
Det har vart alldeles för mycket som har hänt. Både bra och dåliga. Fast känns mest som dåliga. Att julen närmar sig är bara en jävla påminnelse av hur allt gick åt helvete. 
Kunde jag, skulle jag packa en väska och dra nånstans. Vara ensam. 
Men, som vanligt, biter man ihop och är stark för den som betyder mest. Hade det inte vart för Fille hade jag aldrig rest mig såhär bra som jag ändå gjort. Och ändå är jag inte på topp. Inte mitt vanliga jag. 
Det är fortfarande för mycket tankar som snurrar och det känns som om det kommer ta lång tid innan allt försvinner. 


Kommentera

Publiceras ej