Det här året började ju inte så jäkla bra. En seperation, flytt och anpassa sig till livet som varannan-vecka-mamma. Inget har vart enkelt kan jag lova.
Det har vart många gånger jag har gråtit mig till sömns, haft sömnlösa nätter och mått så jävla dåligt så jag inte trodde jag nånsin skulle resa mig igen.
Men man traskade vidare. Det var ju inte så att jag glömde allt som varit, utan det var bara helt enkelt att acceptera allt som hänt och försöka gå vidare. Inget har vart enkelt. Jag har kännt mig som en värdelös mamma till Fille många gånger. Jag har bara inte haft någon ork, lust till nånting den första tiden. 
Och när man sakta men säkert har börjat att resa sig lite, så fick man en smäll och så låg man där på marken igen.

Jag mådde verkligen skit. Jag åt knappt, petade lite i maten när Fille var här. Rasade tio-tolv kg på tre veckor. Att jag tränade dagligen, varannan vecka bidrog ju även en del till det.
Men gymmet såg jag som en tillflyktsplats. Dit jag kunde gå, plugga in musik och bara köra slut på mig själv. Inte behöva tänka så mycket. Där mådde jag bra!
Fick många kommentarer att jag blivit smal. Tro mig, jag var medveten om det! Inga kläder passade längre, fick köpa typ ny garderob. Men hur tänker folk? Går ni och talar om för folk att dom blivit tjocka också eller? Nä, precis. Tänk er för förfan. 

Livet började sakta men säkert vända åt rätt håll. Jag mådde bättre. Började tröttna på att ta skit, så började stå upp för mig själv. Bara att jag gjorde det, var ju ett bevis på att jag blivit starkare. 

Sommaren kom. Midsommar till en början. Vilken helg! Fan vad kul jag hade! Lärde känna så många nya människor!
En satte spår hos mig. Det är än idag en väldigt fin vän. En som får mig att må bra när jag inte alls har lust. Sådana vänner är så jäkla guld värda.
Hittade även tillbaks till gamla vänner och även det är guld värt!


Det blev semester. Fille och jag hade ett par underbara dagar i Stockholm hos fina vänner. Det var Skansen och Gröna Lund, grillning, restaurangbesök. Vi åkte båt, tunnelbana, pendeltåg, tåg, taxi, bil. Fille var helnöjd!
Vi har oxå besökt Smultronstället i Sörping, Busfabriken, Parken Zoo, badat massor. En grym semester helt enkelt!


Min egna semester. Jag hade bokat ett rum på en kursgård i Halmstad. Jag åkte själv. Utan att känna någon. Jag var där i fyra dagar, och det kan ha vart de bästa dagarna jag haft. Jävlar vad bra jag mådde. Kunna göra vad jag ville, när jag ville. Shoppade, åkte bilturer, låg på stranden, drack rosé på min lilla balkong i solen.
Dom dagarna stärkte mig enormt som person och jag kände mig som en ny människa när jag kom hem igen. En resa dit är något jag verkligen kan tänka mig att göra om!

Början på augusti kom. Jag hade signat upp mig att jobba på Skogsröjet. Det om nåt är ett minne för livet! Vilka sköna människor man träffat och jäklar vad kul jag hade! Det är verkligen något jag kommer göra om!



Karlstad har besökts en del under årets gång. Bästis har haft det tufft hon med, så vi har behövt varandra ganska mycket. Med henne vid min sida mår jag så jävla bra. Vi kan sitta där och gnälla ur oss all skit och sen ba släpper vi det och har det så bra! 
Best friends by heart, sisters by soul 

Hela sommaren har gett mig fantastiska minnen och det kommer jag leva på länge!
Det har vart en riktig rosé-sommar, och vad jag har älskat det!

Det har vart spontana kvällsdopp, massa glasskvällar och umgänge med underbara människor!

I slutet på sommaren hände något. Träffade nån. Allt kändes bara så bra. Kändes som om allt klickade och livet kändes på topp! I alla fall i några månader.
Tydligen var det för bra för att vara sant. Intressant bara hur en sån grej dyker upp helt plötsligt när man träffat någon..
Men iaf, så var man där igen. Nere på botten och kände sig helt väck. 
Trots att det gått några månader nu, så händer det att jag tänker på honom ibland. Det var mycket som klickade mellan oss, och skulle ju ljuga om jag sa att han inte satte spår hos mig.. 
Men man skakar av sig minnena så gott det går, biter ihop och reser på sig.
Ensam är nog starkast.
 

Tog ner julgrejjerna här kring första advent. Insåg att jag inte ägde en pryl i princip. Då slog det mig. Snart är det ett år sen vi separerade. En vecka före jul..
Jag bröt ihop fullkomligt, låste in mig på toan och bara grät. Det dröjde länge innan tårarna slutade falla. Tvättade ansiktet och gick ut och försökte vara som vanligt med Fille.

Inte mycket som varit lätt alla gånger, men man gör så gott man kan. Nångång blir allt bra. Nångång kan man känna att livet är helt på topp.

Förhoppningsvis blir 2019 bra mycket bättre än det här jävla året som inte har gett mig annat än käftsmällar mest hela tiden, känns det som.

Jag tänker ge mig själv en stor jävla kram för att jag fortfarande står upp och andas!

Gott Nytt År!

Kommentera

Publiceras ej