I samma veva som Markus rullade iväg med motorcykeln tidigare idag, så slog det mig att han kommer vara borta hela helgen och jag blev sådär löjligt ledsen då.
Ärligt talat, så tror jag inte att vi har varit ifrån varandra en hel helg någonsin. Någon natt hit och dit, javisst, men inte två nätter.
Jag avskyr verkligen att sova ensam. Vaknar jag nattetid, så vill jag veta att Markus ligger där bredvid mig. Drömmer jag någon mardröm, så vill jag kunna krypa in i hans trygga famn.
Det här att vara gräsänka, det är verkligen inte min grej.
 
Som tur är så blir jag inte ensam hela helgen. Imorrn kommer nämligen underbara Zara hit. Vi ska äta och dricka gott och sedan göra stan osäker. Längtar!
 
Men i väntan på morgondagen så sitter jag här i soffan med ett glas rosévin som Markus sa var VERKLIGEN SKITGOTT!!
Jäklarns så han ljög för mig. Så jäkla gott var det inte, så här sitter jag och typ pinar i mig, för jag har ju köpt det jäkla vinet nu.