Ni vet sådana där dagar när man är skittrött, egentligen inte har lust med något, utan man vill bara hem och lägga sig i soffan? 
Idag var en sån dag. 
 
Hade blivit svintrött de sista timmarna på praktiken så det kändes som om allt gick i slowmotion. 
När jag väl slutade vid 12, så var det hem, äta och sova. 
Brukar endast sova en timme ungefär,  men borde nog egentligen sova mera..
 
Hämtade Fille vid 15-tiden och han var på strålande humör, så min trötthet blev som bortblåst!  
Att han dessutom jublade högt av glädje när han fick se vad jag köpt åt honom, så blev jag på ännu bättre humör! 
Blixten-boll var tydligen ett väldigt lyckat loppisfynd! 
 
 
 
Stannade ute för lite lattjolajban, gäller att passa på när solen väl lyser! 
Väl inne så fortsatte han vara hur snäll och rar som helst. 
Vi pusslade, myste, läste bok.
Han skulle mysa krokodil,  och det tydligen på sitt bord.
Knasunge!
 
 
 
Det började bli dags att börja med maten och då blev han världens bästa hjälpreda! 
Han började nämligen skura köksbänken! 
 
 
 
Sådana här eftermiddagar, när barnet är snällt och han inte tjatar ihjäl oss och jag slipper tjata på honom, sådana dagar är så guld värda!  
 
Tro mig, jag älskar mitt barn över allt annat, men det här trotsigheten som är nu, kaxigheten.. Jag blir gråhårig!
 
Men jag är väl knappast ensam va?